Djupa tankar...
Idag läste jag i aftonbladet om en kvinna som hade gjort två aborter inom en väldigt kort tid och anledningen tros vara för att hon väntade flickor bägge gångerna och ville ha en son... Det låter ju helknäppt att anväda det som ursäkt och nu har ju den eviga "abortdebatten" åter igen börjat; Är det rätt eller fel med fri abort?
Det är rätt att vi har en fri abort i Sverige, men jag tycker inte att den lagen ska användas som ett alternativ till preventivmedel. Det finns många olika preventivmedel som man kan välja mellen, både som kvinna och som man. Dock finns det fler alternativ för kvinnor. Men de är inte 100% säkra. Man kan bli ofrivilligt gravid ändå. Om nu detta händer och ingen av "föräldrarna" känner sig redo eller kapabel att ta hand om ett barn, är det då rätt att föra det till världen? Då säger dessa "abortmotståndare" att Är man inte redo för att ha barn, är man heller inte redo för sex! Nej, okej det kanske ligger något i det, om man är tonåring. Men se det ur den här synvinkeln istället: Säg att man har varit gifta i 20 år och kanske redan har barn. Ni kanske inte känner att ni har tid eller råd med ett till, ska ni då sluta att ha sex bara för att det finns en risk för att hon blir gravid? När man har skaffat sig de barn man önskar sig, är man då inte längre redo för att ha sex igen eller hur är det? För faktum är att bara för att man har fyllt 35 eller 40, så funkar inte preventivmedlen bättre.
Idag så är det över lag en bra sexualundervisning i skolorna. Vi började ha det i sjuan och det är då det ska börjas att informeras om sex och hur viktigt det är att använda skydd. Många ungdomar eller t.o.m. de flesta är väldigt duktiga med att använda skydd. Men trots det så händer det fortfarande "olyckor".
Det sker fortfarande väldigt mycket våldtäkter. Då kan det också ske att kvinnan blir gravid och det skulle jag vilja påstå sker i allra högsta grad ofrivilligt! Ska hon då inte får göra en abort? Tänk er själv att behöva föda en våldtäktsmans barn, eller sätt er i barnets sits, hur skulle det kännas att leva ett helt liv med att veta att han/hon blev till genom en våldtäkt. Det tycker jag är mycket värre än själva aborten.
Abort är samma sak som mord, du tar ju faktiskt ett liv. Det där tycker jag är något för varje enskild att avgöra. För mig blir ett foster ett "barn" först när man har bestämt sig för att man vill ha barnet.
Vems "fel" är det? Jag läste i ett debattinlägg: Om någon gjorde min dotter med barn, skulle han minsann få veta att han levde! Varför? Varför ska killen få skulden? It takes two to tango, heter det väl? I de fall som det inte skett via ett övergrepp, är även tjejen med på det hela. De är bägge två införstådda med vad de gör och vilka risker som finns. Men sen efteråt, måste även då bägge ta sitt ansvar, vilket beslut man än tar.
Det är bra att det är en öppen debatt, men det hade varit ännu bättre att ha en öppen diskussion med ungdomar istället. De måste känna att de vågar berätta för någon vuxen om de skulle bli gravid, utan att vara rädd för att känna skam eller skuld.
Den här debatten kommer aldrig att ta slut. Men jag personligen hoppas att det inte blir en strängare lagförändring i den här frågan. Det kommer alltid att finnas de som är för och de som är emot. Men jag har iaf sagt mitt;
Vad är egentligen värst? Att hindra ett liv, eller att föda ett oönskat barn som man inte kan ta hand om? Var ligger det största "brottet"?
