Rökfritt ute
Det finns nästan inget värre än att sitta på en uteservering där någon vid bordet bredvid sitter och röker var tionde minut. Fast egentligen så spelar det ingen roll vart man befinner sig, det är alltid lika äckligt att få rök i ansiktet. Ännu värre är ju att veta att personen i fråga har haft röken i munnen först. Känns bra att få mina lungor förgiftade av röken tillsammans med maginnehållet!
Jag har aldrig rök och jag tänker inte göra det heller för jag vill inte ha lungcancer. Då vill jag inte få det av någon annan heller som inte kan motstå suget.
Om man nu promp måste röka de där cancerpinnarna, kan man väl i alla fall gå undan, så man bara förpestar sig själv åtminstånde. Det är väl inte så himla jobbigt, eller?!
Håll hastigheten!
Det finns inget som är så irreterande som att ligga och köra på en 90-väg, och komma ikapp någon som ligger och kör 80 km/h. Ännu värre är det när man kommer ikapp någon som pendlar mellan 75 och 85! Nu kommer jag säkert få skit för att jag säger det här också, men majoriteten av de som kör för sakta är pensionärer! De som tror att de är så duktiga, eftersom de inte kör för fort och gnäller över "dårarna" som kör för fort. Men vad de inte inser är att det är DE som är den stora trafikfaran, eftersom det är de som skapar alla dumma omkörningar.
Jag menar inte att det är okej att köra för fort heller, absolut inte. Men hastighetsbegränsningar finns för att det ska följas, åt bägge hållen!
Eftersom vi har åkt lite fram och tillbaka mellan Hälsingland och Stockholm nu de senaste helgerna, så har både jag och Lars insett hur onödigt det är att ligga och köra för fort och åka om alla hela tiden. Man tjänar ingenting på det. Vi har märkt att de bilar som gör det så räcker det att de kommer ikapp en långtradare, eller kommer till ett rödlyse/rondelll, så är vi i princip ikapp igen.
Jag har också insett att det inte är värt att åka för fort. Både när det gäller att hålla mig vid liv och det faktum att jag inte riktigt har råd med böter om polisen är där. Visste du att du får ca 3000 kr om du kör 60 på en 50-väg?! Det är 300 kr per km du kör för fort. Är det verkligen värt det?
Kalla mig vuxen, tråkig eller vad du vill, men jag tycker att om vi ska minska olyckorna och rädda liv i trafiken, så är det dags att vi börjar hålla hastigheten. Hastighetsskyltarna finns där av en anledning och det är för att minska riskerna i trafiken.
Så nästa gång du sätter dig bakom ratten, håll hastigheten. Både du som kör för fort och du som kör för sakta!
Tack för mig!
Kan jag få lite vuxenpoäng nu? ;-)
Funderar
Det är faktiskt så, att vissa människor kan verkligen inte glädjas åt en annan människa. Det spelar igentligen ingen roll om det handlar om karriär, "livskvalitet" eller en storvinst på lotto. Varför ska det vara så svårt att kläcka ur sig: "Men gud vad kul för dig! Grattis!" och verkligen mena det?
Av egen erfarenhet så är det väldigt lätt att se på en människa om han/hon verkligen menar det de säger. Ögonen ljuger aldrig! Jag personligen har iaf lätt att se om han/hon menar det han/hon säger. Det är bara att titta tillbaka hur det var när jag gick i skolan och det gick skitbra för mig på ett prov, men mindre bra för min s.k. "kompis", då känndes det som om jag inte hade rätt att var glad för min egen skull, därför att det inte hade gått lika bra för henne.
Det som därimot är så skönt att se, är glädjen hos en nära vän när jag har fått lite tur i livet. Glädjen i de ögonen är helt oslagbara att se. På samma sätt kan jag känna att jag kan glädjas åt andras lycka. Men jag kan också erkänna när jag blir lite avis på någon. Det är väl bara mänskligt att bli avis på din bästa vän om hon/han skulle vinna några miljoner på lotto. Hallå, vem vill inte göra det. Men samtidigt så kan jag känna att det är ju himla roligt för min vän, som hade turen att vinna!
De människor som i det läget muttrar, vänder ryggen till och börjar snacka en massa skit, är inte så "goda" som man kanske trodde. Det är det som kallas ren avundsjuka mina vänner och ingenting annat.
Jag har vänner som jag litar på till 100% och jag har vänner som jag litar mindre på. Vänner som jag kan umgås med, skratta med, men inte dela med mig av mina innersta tankar och åsikter med och som jag inte kan dela min glädje med. Vissa kan helt enkelt inte ta att någon annan lyckas lite bättre än en själv.
Ni som tycker att jag bara snackar skitsnack nu. Känn er träffad helt enkelt!
Djupa tankar...
Idag läste jag i aftonbladet om en kvinna som hade gjort två aborter inom en väldigt kort tid och anledningen tros vara för att hon väntade flickor bägge gångerna och ville ha en son... Det låter ju helknäppt att anväda det som ursäkt och nu har ju den eviga "abortdebatten" åter igen börjat; Är det rätt eller fel med fri abort?
Det är rätt att vi har en fri abort i Sverige, men jag tycker inte att den lagen ska användas som ett alternativ till preventivmedel. Det finns många olika preventivmedel som man kan välja mellen, både som kvinna och som man. Dock finns det fler alternativ för kvinnor. Men de är inte 100% säkra. Man kan bli ofrivilligt gravid ändå. Om nu detta händer och ingen av "föräldrarna" känner sig redo eller kapabel att ta hand om ett barn, är det då rätt att föra det till världen? Då säger dessa "abortmotståndare" att Är man inte redo för att ha barn, är man heller inte redo för sex! Nej, okej det kanske ligger något i det, om man är tonåring. Men se det ur den här synvinkeln istället: Säg att man har varit gifta i 20 år och kanske redan har barn. Ni kanske inte känner att ni har tid eller råd med ett till, ska ni då sluta att ha sex bara för att det finns en risk för att hon blir gravid? När man har skaffat sig de barn man önskar sig, är man då inte längre redo för att ha sex igen eller hur är det? För faktum är att bara för att man har fyllt 35 eller 40, så funkar inte preventivmedlen bättre.
Idag så är det över lag en bra sexualundervisning i skolorna. Vi började ha det i sjuan och det är då det ska börjas att informeras om sex och hur viktigt det är att använda skydd. Många ungdomar eller t.o.m. de flesta är väldigt duktiga med att använda skydd. Men trots det så händer det fortfarande "olyckor".
Det sker fortfarande väldigt mycket våldtäkter. Då kan det också ske att kvinnan blir gravid och det skulle jag vilja påstå sker i allra högsta grad ofrivilligt! Ska hon då inte får göra en abort? Tänk er själv att behöva föda en våldtäktsmans barn, eller sätt er i barnets sits, hur skulle det kännas att leva ett helt liv med att veta att han/hon blev till genom en våldtäkt. Det tycker jag är mycket värre än själva aborten.
Abort är samma sak som mord, du tar ju faktiskt ett liv. Det där tycker jag är något för varje enskild att avgöra. För mig blir ett foster ett "barn" först när man har bestämt sig för att man vill ha barnet.
Vems "fel" är det? Jag läste i ett debattinlägg: Om någon gjorde min dotter med barn, skulle han minsann få veta att han levde! Varför? Varför ska killen få skulden? It takes two to tango, heter det väl? I de fall som det inte skett via ett övergrepp, är även tjejen med på det hela. De är bägge två införstådda med vad de gör och vilka risker som finns. Men sen efteråt, måste även då bägge ta sitt ansvar, vilket beslut man än tar.
Det är bra att det är en öppen debatt, men det hade varit ännu bättre att ha en öppen diskussion med ungdomar istället. De måste känna att de vågar berätta för någon vuxen om de skulle bli gravid, utan att vara rädd för att känna skam eller skuld.
Den här debatten kommer aldrig att ta slut. Men jag personligen hoppas att det inte blir en strängare lagförändring i den här frågan. Det kommer alltid att finnas de som är för och de som är emot. Men jag har iaf sagt mitt;
Vad är egentligen värst? Att hindra ett liv, eller att föda ett oönskat barn som man inte kan ta hand om? Var ligger det största "brottet"?
Förbannad!
I debatten som följde efter de här artiklarna skrivr folk hela tiden att Liza har ljugit, att hon överdrivit för att själv tjäna mer pengar o.s.v. Men då undrar jag: Hur vet ni att Antonsson inte också ljuger lite? Hon kanske också vill tjäna sig en hacka genom att låta sin egen avundsjuka smutskasta Liza Marklund? Jag har inte läst Antonssons bok, så egentligen ska jag inte uttala mig om den. Men jag ville bara ge även den synvinkeln.
Det är upp till var och en vem man vill tro på. Men i den här debatten står jag på Lizas sida. Jag tycker att serien om "Mia" och hennes tragiska öde är bland de bästa böcker jag någonsin har läst. Om historien inte är helt sann, eller om "Mia" egentligen är någon annan bryr jag mig inte om. Jag ser henne som den utsatta kvinnan som beskrivs i böckerna!
Lite tråkigt inlägg jag vet. Men jag ville bara säga vad jag tyckte :-) Nu ska jag återgå till mitt statistik-pluggande :-S
Adjö!
Usch
Men jag lider med barnens familj, självklart! INGEN förtjänar att överleva sina barn!
