Funderar
När jag inte gör något speciellt så funderar jag en hel del... (Lars börjar väl tröttna på mina djupa tankar nu...;-)) Jag läste Blondinbellas krönika i Expressen och även hennes blogg. Men i krönikan så skrev hon om avundsjuka och hur vissa kvinnor inte kan glädjas åt någon annans framgång.
Det är faktiskt så, att vissa människor kan verkligen inte glädjas åt en annan människa. Det spelar igentligen ingen roll om det handlar om karriär, "livskvalitet" eller en storvinst på lotto. Varför ska det vara så svårt att kläcka ur sig: "Men gud vad kul för dig! Grattis!" och verkligen mena det?
Av egen erfarenhet så är det väldigt lätt att se på en människa om han/hon verkligen menar det de säger. Ögonen ljuger aldrig! Jag personligen har iaf lätt att se om han/hon menar det han/hon säger. Det är bara att titta tillbaka hur det var när jag gick i skolan och det gick skitbra för mig på ett prov, men mindre bra för min s.k. "kompis", då känndes det som om jag inte hade rätt att var glad för min egen skull, därför att det inte hade gått lika bra för henne.
Det som därimot är så skönt att se, är glädjen hos en nära vän när jag har fått lite tur i livet. Glädjen i de ögonen är helt oslagbara att se. På samma sätt kan jag känna att jag kan glädjas åt andras lycka. Men jag kan också erkänna när jag blir lite avis på någon. Det är väl bara mänskligt att bli avis på din bästa vän om hon/han skulle vinna några miljoner på lotto. Hallå, vem vill inte göra det. Men samtidigt så kan jag känna att det är ju himla roligt för min vän, som hade turen att vinna!
De människor som i det läget muttrar, vänder ryggen till och börjar snacka en massa skit, är inte så "goda" som man kanske trodde. Det är det som kallas ren avundsjuka mina vänner och ingenting annat.
Jag har vänner som jag litar på till 100% och jag har vänner som jag litar mindre på. Vänner som jag kan umgås med, skratta med, men inte dela med mig av mina innersta tankar och åsikter med och som jag inte kan dela min glädje med. Vissa kan helt enkelt inte ta att någon annan lyckas lite bättre än en själv.
Ni som tycker att jag bara snackar skitsnack nu. Känn er träffad helt enkelt!
Det är faktiskt så, att vissa människor kan verkligen inte glädjas åt en annan människa. Det spelar igentligen ingen roll om det handlar om karriär, "livskvalitet" eller en storvinst på lotto. Varför ska det vara så svårt att kläcka ur sig: "Men gud vad kul för dig! Grattis!" och verkligen mena det?
Av egen erfarenhet så är det väldigt lätt att se på en människa om han/hon verkligen menar det de säger. Ögonen ljuger aldrig! Jag personligen har iaf lätt att se om han/hon menar det han/hon säger. Det är bara att titta tillbaka hur det var när jag gick i skolan och det gick skitbra för mig på ett prov, men mindre bra för min s.k. "kompis", då känndes det som om jag inte hade rätt att var glad för min egen skull, därför att det inte hade gått lika bra för henne.
Det som därimot är så skönt att se, är glädjen hos en nära vän när jag har fått lite tur i livet. Glädjen i de ögonen är helt oslagbara att se. På samma sätt kan jag känna att jag kan glädjas åt andras lycka. Men jag kan också erkänna när jag blir lite avis på någon. Det är väl bara mänskligt att bli avis på din bästa vän om hon/han skulle vinna några miljoner på lotto. Hallå, vem vill inte göra det. Men samtidigt så kan jag känna att det är ju himla roligt för min vän, som hade turen att vinna!
De människor som i det läget muttrar, vänder ryggen till och börjar snacka en massa skit, är inte så "goda" som man kanske trodde. Det är det som kallas ren avundsjuka mina vänner och ingenting annat.
Jag har vänner som jag litar på till 100% och jag har vänner som jag litar mindre på. Vänner som jag kan umgås med, skratta med, men inte dela med mig av mina innersta tankar och åsikter med och som jag inte kan dela min glädje med. Vissa kan helt enkelt inte ta att någon annan lyckas lite bättre än en själv.
Ni som tycker att jag bara snackar skitsnack nu. Känn er träffad helt enkelt!
Kommentarer
Trackback
