Måndag igen
Då var det måndag igen och åter till vardagen. Jag har varit i skolan på förmiddagen idag och arbetat med ett litet projekt som vi håller på med. I morgon är jag ledig, men jag ska vika hela dagen åt skolböcker. Det är ju tenta i projektledning & ledarskap på onsdag, så det gäller att ligga i ;-)
I helgen så åkte vi norr över igen. Jag hjälpte Lars lite i två dagar, så nu vill jag aldrig mer se en "trädstam"... Annars så har vi målat på stugan och umgåtts med familjen.
Igår innan vi åkte hem till Stockholm igen, så höll jag på att kliva på en huggorm.... För er som inte vet, så har jag väldigt svårt för ormar och speciellt när de bara dyker upp på det där viset utan någon som helst förvarning... Så jag skrek som en stucken gris och ställde mig panikslagen på en sten och väntade skakande på att Lars skulle komma ner från duschen. Med tanke på att jag var nere vi sjön, så låg ormen mellan mig och stugan, vilket i mitt tillstånd gjorde det omöjligt att ta sig upp igen. Det kändes som en evighet, men efter ett tag kom min "hjälte" och tog mig därifrån iaf och förhoppningsvis så skrämde han bort ormen också... Närmare "naturen" än så vill jag inte komma ;-)
Vet ni vad då? Idag är det exakt två år sedan jag träffade på världens underbaraste kille på Tranan i Bollnäs :-) Idag har vi bott ihop i över ett år och vi har varit förlovade sen förra sommaren! Ibland är livet bara helt underbart! :-)
I helgen så åkte vi norr över igen. Jag hjälpte Lars lite i två dagar, så nu vill jag aldrig mer se en "trädstam"... Annars så har vi målat på stugan och umgåtts med familjen.
Igår innan vi åkte hem till Stockholm igen, så höll jag på att kliva på en huggorm.... För er som inte vet, så har jag väldigt svårt för ormar och speciellt när de bara dyker upp på det där viset utan någon som helst förvarning... Så jag skrek som en stucken gris och ställde mig panikslagen på en sten och väntade skakande på att Lars skulle komma ner från duschen. Med tanke på att jag var nere vi sjön, så låg ormen mellan mig och stugan, vilket i mitt tillstånd gjorde det omöjligt att ta sig upp igen. Det kändes som en evighet, men efter ett tag kom min "hjälte" och tog mig därifrån iaf och förhoppningsvis så skrämde han bort ormen också... Närmare "naturen" än så vill jag inte komma ;-)
Vet ni vad då? Idag är det exakt två år sedan jag träffade på världens underbaraste kille på Tranan i Bollnäs :-) Idag har vi bott ihop i över ett år och vi har varit förlovade sen förra sommaren! Ibland är livet bara helt underbart! :-)
Kommentarer
Trackback
